Tankeverksamhet
Hm, när man ligger sådär på kvällskvisten och inte kan sova så brukar tankarna snurra heltvilt, iaf på mig. Så igår när jag låg och vred och vände i sängen, samtidigt som jag hostade lungorna ur mig, brast jag bara ut i gapskratt. Helt plötsligt fick jag upp ett gammalt minne från lumpentiden, när jag tänker på det här så skäms jag nästan bara men inser nu i efterhand att det faktiskt var ganska kul.
Under vår tid i vakten så hade vi ett antal Insatschefer och det fanns en speciell som jag i början var riktigt rädd för, vi kan säga att han var kapten... Ni vet när man är så rädd för en människa att man bara i hans närhet blir kissnödig, darrig på rösten och helt nervös. Sån blev jag, varför vet jag egentligen inte. Men han var riktigt hård, noggrann och korrekt. Hade benkoll på allt.
En av alla dessa morgonuppställningar med honom så hade vi avlämning som vanligt, han kommenderar "Lämna av!", alla vi grpC går upp i givvakt, gör honnör och svarar "Ja, kapten!" , sedan fortsätter hela faderullan och man lämnar av truppen. Den här kaptenen tänkte väl sen att han ska driva lite med Vice Korpral Engström, som absolut inte fattar detta.
Han frågar mig då; "Engström, har du visiterat truppen?"
Jag svarar med darrig röst; "eeehmm, jaaa, kapten"...
Kn; "mmm, det låter bra, har grabbarna rakat sig ordentligt?"
Jag; "Jaaa, kapten.."
Kn; "Härligt, är du själv nyrakad Engström?"
Vid det här tillfället så är min hjärna fullständigt mos efter att ha behövt ha en så lång konversation med människan att jag svarar ;" Vart då kapten?"
I samma stund hör jag hur min grupp bakom mig inte kan hålla sig och försöker kväva skrattet, grupperna brevid likaså och jag fattar verkligen ingenting. Vill bara springa därifrån och gömma mig, typ.
Kaptenen tittade konstigt på mig, harklade sig och sa sedan att vi skulle börja bedriva dagens aktiviteter....
