Det går inte en dag utan att den här hunden fortsätter att överraska mig. Han har som sagt varit med på jobbet hela veckan nu när Erik inte är hemma. Kontoret ligger på andra våningen och trappen upp dit är en gallertrappa på husets utsida. Den här trappen har varit skitläskig hela veckan, och det förstår man ju. Som hund är det jobbigt att fokusera på själva trappstegen, dom ser ju bara liksom rakt igenom och rakt ner. För att inte stressa honom att gå i den här när jag inte haft godis med så har jag burit honom upp och nedför.

Igår när jag slutat och vi ska hem så ska vi ner för trappen igen, han börjar kasta sig åt olika håll men jag vill ta han fram till kanten på trappen och bara sitta lugnt innan jag lyfter upp honom. Han sätter sig till slut ner, sen tittar hunden bara på mig och kliver rakt ut i trappen och går hela vägen ner lugnt och metodiskt. Precis som att han inte gjort något annat. Chocken som infinner sig är total och jag får kasta alla grejer och slita upp leksaken och busa med honom. Han blir ju skitglad och ser sådär stolt ut när han springer runt med sin leksak. Så nu har vi kommit ännu ett steg längre fram i miljöträningen, kanon! :)

 

 

På tal om överraskningar, nu börjar hund prata en massa igen. Dags att ut och rasta!