Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad.
Du gick med din nya som jag tror du har.
Och du såg mig nog innan jag vek av, försökte spela cool som att allting var normalt.
Men i själva verket lever jag kvar i mitt skal och jag förtränger att du inte kommer tillbaks. I mitt sagoland tar du mig i hand igen, inga fler bråk eller gråt, där är vi sams igen. 


   

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm