Strax efter att jag precis loggat ut från dator och grejs så ringer Johanna, yes, hon var sugen på att följa med ut på en sväng. Jag tar bilen och drar till Munkens för att möta upp henne. Asså så som det regnade i köping, fan det har jag inte varit med om på länge alltså. Helt jävla sjukt. Det var verkligen mkt bättre ute i Munkens, så vi tänkte att vi hinner säkert undan. Hurtiga och najsiga som vi är drar vi iväg. Vi drar runt på Johannas intervallrunda, bestämde att vi springer där det är öppet och chillar där det är skog.

Vi löper och löper, det känns ändå rätt bra det här. Känner mig lite lustig i magen bara, kom ju på att det kanske inte var så jääävla smart att käka dom där varma mackorna innan passet. men men, det går nog. Vi fortsätter öka och johanna drar på tempot ännu mer att magen börjar må lite sämre.
Nu drar Johanna aka RÄSERKALLE iväg utav bara helvete med sin satans turbo i arlset, Madde börjar må sämre och känner att maten är påväg upp igen.

JP - ÖKA MADDE !
ME - WTF, jag kommer  !  Jag skulle nog inte käkat innan !
JP - MEN ÖKAAA ännu mer ! COME ON GIRL, LETS GO TO MEXICO !
ME - Nej FYFAAAAAAN, jag SPYYYR !
JP - Men spy på vägen ! Vi har inte tid att stanna !
ME - Vad i helvete, vill du ta kål på mig kvinna ?!?!
JP - När du har spytt har du fortfarande 75 % kvar att ge !
ME -  Ja, du vill verkligen ta kål på mig...(med extremt mycket ångest i rösten)

Inte nog med det, Madde överlevde trots allt den lilla vändan. När vi sedan kommit ut ur skogen igen och kommer  ut på öppna fält så inser vi, till vår förskräckelse att åskan och blixtrarna är RAKT ovanför huvet på oss, och vi ska ut bland öppna fält. Det här liknar ankskit tänker vi båda. Men,  fan, hem måste vi ju ta oss. OKeej, nu kör vi på här. 

JP - okej vi ökar tempot så vi hinner fram till närmsta gård innan det börjar vräka ner.
ME- faan det här var bra ju, man får upp tempot med blixten i arlset, kanske vi måste göra om !
Och det var ju dock det sista vi skulle sagt, i samma sekund öppnar himlen sig och jordens jävla ösregn på oss. Mitt ute  på öppna fält utan skydd what so ever. Samtidigt blixtrar det utav helvete rakt ovanför oss  !   Jag (ME) skriker mitt gällaste vrål, Johanna blir mer rädd av mitt skrik än av blixten och KASTAR sig bokstavligt talat ner i diket och duckar.
JP - NEEER !  ta skyyyddddd !
ME hoppar ner efter henne i diket och sitter och håller för öronen samtidigt som hon tror att hennes sista stund är kommen. Det här liknar verkligen ankskit, på riktigt ! Vi inser typ att i diket kan vi ju inte sitta, nu äre riktig spurt som gäller till närmsta bondgård för att söka skydd ! Jag tror jag aldrig sprungit så fort i hela mitt liv så sant som jag heter Madeleine Birgitta Engström !

Stackars kvinna som öppnar dörren åt ett par illröda fejs, totalt panikslagna och frågar efter en telefon. Dock kunde johannas päron inte hämta p.g.a deras finska bastuu !!!! Så denna godhjärtade kvinna fick köra oss in till munkens !
Vi skippade löpningen, drog hem och körde massa gympa för att göra våra najsiga asses ännu mer najsigare, och sen fettade vi som fan i den finska bastun !!!


Två tjejer som sprungit för sina liv och sedan fått en välförtjänt bastu !!!!