Det är när man har alldeles för lite saker att göra som ångesten över att både Pänsy och simona åker snart. Det känns helt sjukt, dom ska liksom klara sig därnere i australien i 6 månader  ?
Jag då?  hur ska jag klara mig, det har ni inte tänkt på va ?   Hur fan ska jag och johanna klara oss utan erat peptalk innan vi drar iväg i december  ?
Vem ska dra med mig ut på löparvändorna när pänsy inte är hemma ?  6 månader kommer visserligen gå fort, och ni ka ju komma och hälsa på oss på filippinerna, men still. Det är inte förrän i januari. 
Faaaan, jag får ont i magen. usch. Det var samma om när linda skulle iväg, trodde inte jag kunde gråta så mkt men det var sjukt vad tårarna flödade !
Mina älskade vänner, mina älskade partners in crime ! <3 

 Hur ska alla festar bli utan hyper-pänsy och alkoliserade-summörn ?  va va va ?