Rönningeritten gick av stapeln i helgen och jag fick den äran att rida "Tant Arg". Det var från början meningen att jag och Kattis skulle rida tillsammans och hon då skulle ta med sig Bonnie, men så blev inte fallet efter en hälta (som nu är bra).
Istället startade jag själv på Vivan.

Till att börja med så har inte jag ridit på 6(?) veckor, eller nåt sånt. Har ju knappt varit hemma nåt. Och sen går direkt till att rida en tävling på 5 mil. Nu är 5 mil inte särskilt långt, men det känns ändå i kroppen vill jag lova.
Det jag vill komma fram till att jag hoppar upp på en heelt annorlunda häst, Vivan som kan bli väldigt het under tävling var kolugn, käkade innan start, stog still och inte skakade som hon brukar, hela hästen var harmonisk och jag red hela vägen på långa tyglar.
På första slingan så tog vi täten på en gång och hade sällskap in i första vetgrind, där vann jag tid på att Vivan pulsade in snabbt och vi kunde komma iväg tidigare än alla andra. Sen höll vi undan hela vägen på andra slingan med, red helt själva dom sista 2,5 milen och höll samma tempo. Det hela slutade i en vinst med 7 min marginal till tvåan.  HELT JÄVLA UNDERBART!  Största vinsten för både mig och Kattis är ju ändå hur hästen skötte sig, helt exemplarisk. Jag är så nöjd, så sjukt nöjd! Och massa glad över att jag får rida världens finaste hästar :)