Hemma igen, och har varit det sen i tisdags. Flög hem på kvällen för att kunna vara med på begravningen som var igår. Allt känns fortfarande sådär sjukt, som att man går i ett vakum. Man fattar inte, och hur ska man kunna göra det ? När en av dom mest underbara människor man lärt känna bara rycks ifrån en. En far, en sambo, en son. Jag tror inte att det är naturligt för oss att vi ska kunna ta oss samman och bara inse allting när det egentligen ine var hans tur. 
Och något som kan göra mig ruskigt jävla förbannad är hur folk börja snacka och sprida rykten på en gång. Seriöst, vart har ni er moral? Tänk på att det är en familj och en väldigt stor umgängeskrets som alla sörjer. Ha lite respekt för sjutton. Idioter.

Nåja, jag behövde iaf inte åka tillbaka på hela veckan, vi ligger ute i fält just nu och ska tillbaka hem idag torsdag. Kapten tyckte då ist att det var bättre att jag stannade hemma ist för att åka tillbaka idag och sen hem igen imorgon, bara helt onödiga resor. Rätt skönt för min del iaf.

Nu ska jag försöka dra upp sömntutan här och sen så ska vi ta med oss Cingo ut i skogen och träna sök.  :-) 

Puss på er!