Hemma igen, och har varit det sen i tisdags. Flög hem på kvällen för att kunna vara med på begravningen som var igår. Allt känns fortfarande sådär sjukt, som att man går i ett vakum. Man fattar inte, och hur ska man kunna göra det ? När en av dom mest underbara människor man lärt känna bara rycks ifrån en. En far, en sambo, en son. Jag tror inte att det är naturligt för oss att vi ska kunna ta oss samman och bara inse allting när det egentligen ine var hans tur. 
Och något som kan göra mig ruskigt jävla förbannad är hur folk börja snacka och sprida rykten på en gång. Seriöst, vart har ni er moral? Tänk på att det är en familj och en väldigt stor umgängeskrets som alla sörjer. Ha lite respekt för sjutton. Idioter.

Nåja, jag behövde iaf inte åka tillbaka på hela veckan, vi ligger ute i fält just nu och ska tillbaka hem idag torsdag. Kapten tyckte då ist att det var bättre att jag stannade hemma ist för att åka tillbaka idag och sen hem igen imorgon, bara helt onödiga resor. Rätt skönt för min del iaf.

Nu ska jag försöka dra upp sömntutan här och sen så ska vi ta med oss Cingo ut i skogen och träna sök.  :-) 

Puss på er!

Ingen förstår något. Vi går som levande döda härhemma. Det är så absurt. Varför?  Det är frågan vi alla ställer oss hela tiden. Det var inte du som förtjänade detta. Verkligen fel människa.  Känns som att fler av dessa fel människor har blivit bortryckta från oss på senaste tiden.
Jag hoppas att du vet hur älskad du var och fortfarande är Janne. Vi tänker på dig hela tiden och vi vet att du finns här med oss, det känns. Jag hoppas att du finner ro där på andra sidan.  Du är saknad.

Hemma för en snabbvisit under helgen igen. Den här veckan har varit väldigt blandad. Vi har gjort massa olika saker.