strejk
Blir tokig på denna satans strejken. Vi väktare går ju under bevakning i Transports fackförbund och strejken är alltså inte över för oss. Det suger, får inte komma in och jobba förrän det är klart med ett nytt bevakningsavtal. Hund är ju glad, han får vara hemma med matte och göra en massa saker. Men matte som är utav den rastlösa sorten tycker inte att det är lika kul - i denna värme så klara inte hund av att vara ute heeeela dagarna. Och att man har knasat till det med handleden nu också hjälper ju inte heller, har haft svinont i 1,5v nu. Kan inte göra ett piss, bära, röra ordentligt, belasta och luta emot den - är tillbaka i gamla handikappade banor!
another day
Seg
Efter att ha varit ledig sen i julas så började jag nu jobba i måndags, och jag måste då säga det att efter tre arbetsdagar så är jag helt körd. Det är inte direkt ett fysiskt krävande jobb eller så, men jag blir ändå sjukt trött. Kan det vara för att man är förslappad eller liksom ovan vid det här med att passa tider osv?
Nåja, igår var jag ledig och idag likaså. Igår så kände jag inte för att göra någonting alls. Blev en promenad på morgonen (tur att man har hunden). Men sen resten av dagen blev bara till att ligga på soffan och kolla tv. Fick ett ryck på eftermiddagen och städade undan innan det var dags att åka och träna å hämta Erik. Hade planerat att köra ett rygg/axel pass på P7s gym medans jag väntade på karln, men han var själv redan på gymmet när jag kom, mådde heller inte särskilt bra så han ville hem så fort som möjligt. Jag la istället om passet och körde olika övningar med kettlebells i 20 min. Det tog ordentligt bra, man får upp flåset och det känns idag!
Har funderat på det här med spänningar osv i kroppen, kiropraktor vs naprapat. För ca 1,5-2 år sen var jag till en naprapat för att få loss alla spänningar. Hon som behandlade mig sa att det var dom värsta spänningarna i nacke och axlar som hon stött på under hela sin karriär, den ni! Men seriöst, tänk vad vi soldater utsätter oss för egentligen. Bär en berghaus på 40kg i ett par mil och jag lovar att man bli några centimeter kortare. Och den satans vapenremmen som ligger precis på nacken på det, inge vidare. Så jag börjar känna i kroppen att det är dags igen, och nu när man börjar komma igång med träningen efter skador osv så vill man förebygga så mkt som möjligt. Därför bokade jag tid hos en kiropraktor, får se hur det funkar. Ska iväg innan jobbet på torsdag, skönt!
Nu är det väl dags att ta tag i dagens träning också. Tjohejs! :)
Fortsatt utveckling
Det går inte en dag utan att den här hunden fortsätter att överraska mig. Han har som sagt varit med på jobbet hela veckan nu när Erik inte är hemma. Kontoret ligger på andra våningen och trappen upp dit är en gallertrappa på husets utsida. Den här trappen har varit skitläskig hela veckan, och det förstår man ju. Som hund är det jobbigt att fokusera på själva trappstegen, dom ser ju bara liksom rakt igenom och rakt ner. För att inte stressa honom att gå i den här när jag inte haft godis med så har jag burit honom upp och nedför.
Igår när jag slutat och vi ska hem så ska vi ner för trappen igen, han börjar kasta sig åt olika håll men jag vill ta han fram till kanten på trappen och bara sitta lugnt innan jag lyfter upp honom. Han sätter sig till slut ner, sen tittar hunden bara på mig och kliver rakt ut i trappen och går hela vägen ner lugnt och metodiskt. Precis som att han inte gjort något annat. Chocken som infinner sig är total och jag får kasta alla grejer och slita upp leksaken och busa med honom. Han blir ju skitglad och ser sådär stolt ut när han springer runt med sin leksak. Så nu har vi kommit ännu ett steg längre fram i miljöträningen, kanon! :)
På tal om överraskningar, nu börjar hund prata en massa igen. Dags att ut och rasta!
Glad tjej!
Åh, så underbart jäkla glad man kan bli av en liten krabat på 4,5 månad alltså!
Dagens hundträning lade jag spår med blodpudding, det längsta spåret som han hittills har gått, bara för att prova liksom. Och han gick som en smäck! Tog godis var 10e meter ungefär och vi fick inte alls samma stando som vi tidigare haft, det här med att han flyter ut, går tillbaka, går framåt, känner lukten av godis bakifrån - vänder om och har sig på det sättet. Nu så bara kopplade han på näsan på en gång och tog spåret raka vägen. Hans utvecklingskurva är så brutalt fin, och jag blir så peppad på att köra på ännu mer!! :)
Vi avslutade med uppletande av föremål, det gick sisådär. Vi var ute på en åker där det sprang rådjur kors och tvärs som han tyckte var roligare att titta på. Jag vallade nog av rutan alldeles för dåligt med då han började spåra och tappade fokus. Men jag tog tag i problemet och vi fick iaf ett bra avslut, vi båda har lärt oss något idag. Jag är otroligt nöjd! :)
Tidigare idag så fick han iaf följa med till jobbet igen, och den lille har skaffat sig nya bekantskaper. Fick höra att jag inte skulle få ta med honom hem, han kan visst slå på charmen och sköta sig ;)
Baah, nu är det återigen dags att röra sig mot gymmet! Chins-träning står på schemat följt av cardio. Imorse blev det en Pw på 70min samt mage. Bra dag! :)
work!
mina fina killar <3Trött
liten älsklingTorsdag
Spår
Framtid
Träning
Dagens träning för hund blev uppletande av föremål. I helgen när vi var iväg och tränade så fick vi en massa tips och råd för hur vi ska jobba upp hans föremålsintresse. Körde en av övningarna igår och ett nytt upplägg idag, är verkligen så himla imponerad av hur lättlärd han är. Tidigare har han struntat totalt i leksaker när vi är ute, men nu så är han ivrig över att leta upp dom i terrängen. Tänk att små tips och råd kan göra en sån stor skillnad, vår fina pojk! :)
Träning för mig själv blev ett grymt benpass följt av cardio. Hemskt efteråt att ta sig ner för alla trappor på gymmet och iväg till tåget igen, men en nöjd tjej iaf!
Väl hemma så fick jag lov att ta tag i monsterdisken och sen preppa med mat inför veckan. Gjorde gudomligt goda nötfärsbiffar med en satans massa lök och rivna morötter i, muuums!!
Väl hemma så fick jag lov att ta tag i monsterdisken och sen preppa med mat inför veckan. Gjorde gudomligt goda nötfärsbiffar med en satans massa lök och rivna morötter i, muuums!!
förändring
Tillbaka
Mycket har hänt senaste tiden och ärligt talat har jag inte brytt mig det minsta om att uppdatera bloggen.
Till att börja med så har vi nu flyttat ner till Skåne och bor mellan Lund och Eslöv, det är en omställning, men vi trivs bra i vår lägenhet.
Sedan så har jag faktiskt sagt upp mig i Sthlm på Amf1, min fotskada som jag drog på mig i maj förra året har spökat ett bra tag och jag har dragit upp den flertal gånger. Detta gjorde att foten fortfarande inte var bra innan missionsutbildningen skulle börja, och beslutet togs att det inte skulle bli något Afghanistan för mig. Det svider såklart otroligt mycket, det var mitt främsta mål och jag har kämpat för att nå dit. Att sen en skada ska sätta stopp för det är bara skit, riktigt mycket skit. Tyvärr så är det inget man kan påverka. Nya tag istället!
En annan extremt positiv sak istället är att jag och Erik har blivit föräldrar, vi har fått en liten pojk. En schäferkille som vi hämtade hem i juldagarna, och han är helt underbar! :)
Han är även en bidragande faktor till att bloggen kommer igång igen, både för att mamma är extremt nyfiken på hur det går för oss och för att vi ska kunna ha ett ställe där man kan skriva om hur träningen går för att få feedback. Det är ju faktiskt en Tornerydare vi har, jag vet att vi kommer göra stora framsteg. :)
Till att börja med så har vi nu flyttat ner till Skåne och bor mellan Lund och Eslöv, det är en omställning, men vi trivs bra i vår lägenhet.
Sedan så har jag faktiskt sagt upp mig i Sthlm på Amf1, min fotskada som jag drog på mig i maj förra året har spökat ett bra tag och jag har dragit upp den flertal gånger. Detta gjorde att foten fortfarande inte var bra innan missionsutbildningen skulle börja, och beslutet togs att det inte skulle bli något Afghanistan för mig. Det svider såklart otroligt mycket, det var mitt främsta mål och jag har kämpat för att nå dit. Att sen en skada ska sätta stopp för det är bara skit, riktigt mycket skit. Tyvärr så är det inget man kan påverka. Nya tag istället!
En annan extremt positiv sak istället är att jag och Erik har blivit föräldrar, vi har fått en liten pojk. En schäferkille som vi hämtade hem i juldagarna, och han är helt underbar! :)
Han är även en bidragande faktor till att bloggen kommer igång igen, både för att mamma är extremt nyfiken på hur det går för oss och för att vi ska kunna ha ett ställe där man kan skriva om hur träningen går för att få feedback. Det är ju faktiskt en Tornerydare vi har, jag vet att vi kommer göra stora framsteg. :)
rastlöshet
Guuud, känslan av att känna sig dösjuk och rastlös på en och samma gång. Hatar det! Och så är jag hungrig också, men jag har så jävla ont i halsen och kan knappt svälja. Skit är det.
Jag vill jobba, träna, springa. Springa som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle säga att jag saknar, saknar jag faktiskt. Blir tokig på att min fot fortfarande är knäpp. Jag vill ut och rida. Jag vill shoppa.
Blä. jag hatar att vara sjuk.
Long time, no see.
Semestern är över och jag har hunnit vara tillbaka på jobbet i en månads tid nu. Det är klart att det är kul att jobba igen, men jag har haft en så sjukt bra semester med min fina.
OCH kebnekaise är ett avklarat kapitel!! ;D (för tillfället).
Vi fick nog lite mersmak på fjällen båda två.
Lite kul är det att vår första semester tillsammans blev att bestiga Sveriges högsta topp, istället för att åka på en solsemester och bara ligga på en strand. Nä, inte vår stil.
Annars så har vi varit hemma i köping hos familjen och även nere i Karlskrona för att tillbringa tid med den andra delen av familjen. Karlskronas skärgård är helt underbart vacker sommartid!
Och så har vi hunnit blivit sambos, den ni! :)
Nu är det såhär på kvällskvisten iaf dags för att ta befälet över min kropp och ge min cp-fot en liten motionssrunda. Om någon har en helt fungerande högerfot för byte så är jag intresserad.
