Det känns så konstigt när jag tänker på allt. Sverige, som jag har saknade så mycket dom senaste dagarna när vi var borta , känns så äckligt nu.  Jag vet att både jag och Johanna har förändrats som människor när vi sett baksidorna av så himla mycket i Malaysia och Filippinerna. Jag uppskattar allt som jag har så mycket mer nu, jag uppskattar att ha ett hem överhuvudtaget. Så mycket i våra liv tar vi förgivet. 
Jag kommer aldrig mer ta mina vänner eller familj förgivet, även om jag försökte att inte göra det innan heller. Man vet aldrig hur länge dom finns där. Men jag känner starkare om den saken nu.

En sak jag inte heller förstår, alla människor här verkar så depp. Alla ser så tråkiga ut, så ledsna, så grå rakt igenom. Även om dom säger att dom är lyckliga så lyser tristessen rakt igenom, ljug för andra men inte för dig själv säger jag bara. Det håller inte i längden och det påverkar bara andra negativt.
Svenskar har jag märkt är riktigt otrevliga och dåliga på service överhuvutaget om man jämför me filippinerna. Dom människorna har så mkt mindre materialistiska ting men så mkt mer i form av liv. De kanske lever spartanskt, men dom är lyckliga. Är det inte det som spelar roll ?  Varför kan folk inte bara inse det ? Måste man banka in i deras huvuden att vi lever ett liv och inte får en andra chans. Gör det du vill göra NU, vänta inte till imorgon.
Jag är glad att jag gör precis det jag vill göra, jag kunde inte vara lyckligare.  Och det är endast pågrund av MIG, jag uppfyller mina egna drömmar och tar vara på mina chanser. Jag tror det är ett måste för att även kunna göra någon annan lycklig med, att du innerst inne har ro med dig själv. Jag är bara så extremt glad över att ha insett det nu och inte att det händer om ett par år.

Det är så roligt för att precis under tiden som jag satt och funderade på det här och skrev lite, så skriver jonas till mig på msn och frågar :  vad ska du göra med livet nu då ?
Det enda jag kunde svara honom var att : jag ska leva mitt liv. Jag ska göra precis det JAG vill göra, och jag ska vara lycklig under tiden.  Jag tänker inte planera allt i minsta detalj och jag tänker ta vara på alla chanser jag får till att förändra.